Det var
första advent i söndags. Som vanligt känner jag mig lite
överraskad av att tiden går så fort. Kanske känns det
extra märkligt i o m det milda vädret och att det verkar
som om vintern aldrig fick fäste. Det är inte utan att
jag funderar på alla rapporter om klimatförändringar,
artiklar om miljöförstöring som hotar vårt väl avvägda
klimat och skräckscenarier där också torget i Härnösand
är översvämmat. Kan jag göra något åt det?
Självklart kan jag och var och en bidra med att minska
slöseri med våra gemensamma resurser. Självklart är var
och ens ”lilla” insats viktig, allt från lågenergilampor,
inköp av kravodlade äpplen till energisnål uppvärmning.
Jag har
redan i tidigare nyhetsbrev beskrivit hur Vårsta
Diakonigård allt mer blir miljöanpassat med ekologiska
produkter i vår matsal till energibesparing i o m vårt
nya ventilationssystem. Vi fortsätter detta arbete nu
med att starta en process med att miljödiplomera hela
anläggningen. Alla
kan göra något och som ansvarig för en diakonigård
försöker jag att ta mitt ansvar lokalt (som får globala
effekter på lång sikt). Ett kyrkligt nyårslöfte kan bli
att göra det ”lilla” man kan och inte underskatta dessa
effekter i ett långsiktigt perspektiv.
Förändring genom historien
Häromdagen hade vi ett viktigt seminarium här på Vårsta
Diakonigård. Agneta Melin har under en tid ägnat sig åt
att dokumentera Vårsta Diakonigårds historia med fokus
på åren 1976-2006. Alla måste på något sätt vara
medvetna om sin historia för att kunna gå vidare och
utvecklas. Så även en diakonigård. Verksamheter har
kommit och gått genom åren i ett samspel med omvärlden
och samhällsförändringar. Det finns några saker dock som
står kvar genom hela historien och det är utbildning och
tillhandahållandet av en andlig miljö. Utbildning driver
vi fortfarande och det är i första hand en
diakonutbildning men vi utvecklar hela tiden
fortbildningsprogram och möjligheter till
kompetensutveckling för olika personalkategorier. Just
nu har vi exempelvis en kurs i etik och bemötande igång
där kommunal, kyrklig och landstingspersonal möts.
Den
andliga miljön försöker vi bevara och i vårt s.k.
Diakonisshus erbjuds just nu existentiella caféer i ett
samarbete med S:t Lukas föreningen. Vi kommer till våren
erbjuda ett kvinnodygn för samtal och vila (se hemsidan
”tvärnita.nu” Läs
mer här (pdf)»).
För att
kunna utveckla Vårsta Diakonigård behövs dokumentationer
som Agnetas för att påminna om sammanhang och var vi
kommer ifrån.
Utblickar och nya utmaningar
Tillsammans med Härnösands stift och Cape Orange stift i
Sydafrika har vi precis genomfört en teologisk
konsultation om diakoni och diakonat. 12 stycken
representanter har arbetat tillsammans en vecka med att
lyssna, reflektera och diskutera kyrkans sociala
utmaningar och det diakonala ledarskapet.
Det
pågår en världsvid ekumenisk process vad gäller
förståelse av detta diakonala uppdrag kyrkan har och
inte minst det ledarskap som diakoner innehar.
Det är
en viktig process för våra kyrkors utveckling att se,
erkänna och synliggöra detta uppdrag. Detta är också
denna konsultation helt överens om.
Resultatet från denna konsultation är en överenskommelse
där vi lyfter upp behovet av ett ömsesidigt utbyte. Vi
vill arbeta för att ett fortsatt utbyte mellan
diakonstudenter, diakoner i fortbildning och
diakoniarbetare inom dessa båda stift kan äga rum.
Vårsta Diakonigård erbjuder sig att vara mötesplats och
inspirationskälla till detta utvecklingsarbete.
Jag
menar att denna typ av internationella utbyten är
oerhört viktiga för vår gemensamma förståelse av vad det
innebär att vara kyrka. Den är världsvid och för vår
egen utveckling skull behöver vi kontakt med systrar och
bröder från andra miljöer än vår egen. Vårsta
Diakonigård kommer att arbeta mer med olika
internationella utbyten.
